Häggen omfamnar mitt kök

Man ska göra som skomakaren och ta ledigt mellan hägg och syren. Min egen hägg är en historia för sig. Som nybliven trädgårdsägare hade jag diffusa begrepp om buskar och träd i allmänhet och deras tillväxtpotential i synnerhet. När jag hittade en liten oansenlig buske för halva priset i en trädgårdsbutik som skulle slå igen, slog jag till.

Det utlovades en vacker blomning och busken var ju så billig. Den såg mycket oskyldig ut. Ja, den var faktiskt så liten och spinkig att jag planterade den i skydd av huset. För säkerhets skull. Behöver jag nämna att idag är rollerna ombytta… Nånstans hade jag en bild av ett yvigt buskage och tog väl aldrig reda på fakta. Att just häggen kan bli ett av våra större träd där den trivs, har därför uppdagats för mig allt eftersom.

Nu står den där på hörnet och når kämpehögt över taknocken. Grenarna sträcker sig åt alla håll och ger mig ett omfamnat kök. När jag sitter vid mitt köksbord och tittar ut mot gatan inramas utsikten av en ståtlig hägg. Tittar jag ut mot trädgården når häggens grenar även dit. Det är ombonat värre.

Med det höga grundvattnet var det inte så konstigt att häggen fick glädjefnatt och växte till sig i rekordfart. Att husgrunden är stabil och står emot, är min smala lycka. Det akuta behovet av hägg är alltså tillfredsställt. Nu ägnar jag mig istället åt att plantera syrener. Hur skulle jag annars kunna ta ledigt som skomakaren?