Får jag presentera fru Padda, inneboende i min trädgård.
Vårt gemensamma intresse är att böka runt i jorden där det är svalt och fuktigt och trevligt. Det vill till att jag är försiktig när jag svingar silvergrepen för att undvika tragedi och ond bråd padd-död. Damen är farligt kamouflagefärgad i hyn.
Hon är en mycket värdig padd-dam, tillika kär gammal vän. Vi har kamperat ihop i ganska många år nu. Klok är hon också, som insett att det absolut inte är trevligare i någon annans trädgård. Det uppskattar jag, som varje vår ser resterna av hennes hädangångna anförvanter ute på gatan.
Inlägg
1 kommentar:
Paddor är trevliga, torra och goa att hålla handen med;) Nu stundar snart paddtiden, den då de väljer dvalan och översvämmar skogsfruns räjonger på väg till bra ställen. Det gäller att gå försiktigt -det är mycket viktigt. Undrar om det ligger några paddbarn under vattentunnorna nu?
Hittade hit när jag sökte på Anna Anka, men egentligen är paddor mer intressanta;)
Skicka en kommentar