I solnedgångens sista strålar glöder blåsipporna. Jag har hört sägas att blåsipporna är "unga" i floran och att det är därför de är så variabla i färgen. Själv får jag aldrig nog av det blåa. Ett hav av gult är på sin höjd uppiggande. Ett hav av blått är för att försjunka och meditera i. Många blåsippsvändor blir det innan dagen är slut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar